Ni som läser romanen Mördarens apa får diskutera här.
När man skriver en kommentar här i bloggen är det bra att ta fasta på något som har hänt - märkligt eller intressant - och reflektera över det. Vilka tankar väcker textavsnittet? Granska personerna eller karaktärerna, miljön, stämningen, berättarstilen och språket. Kommentera varandras inlägg och ställ frågor till varandra så får vi en diskussion igång.
Hej!
SvaraRaderaJag har läst första delen av “Mördarens apa”. Hittills tycker jag att boken är någorlunda välskriven, även om det är ganska klart att den är skriven för en yngre ålder. Den stora lättlästa texten, den naiva barnvänliga tonen och speciellt de stora bilderna överallt bidrar till den här känslan.
Bilderna irriterar mig kanske mest, att boken måste visa oss varje karaktär och scen istället för att man ska få själv bilda en egen uppfattning. Det är ju en av de allra bästa delarna med böcker över huvudtaget.
Någonting annat jag inte kan sluta störa mig över är vissa ologiska beslut och handlingar karaktärerna tar.
Mordet på Morro är det största av de här. Boken säger själv att sådana händelser är mycket vanliga vid hamnkvarteret. Så varför bryr sig alla, ALLA, plötsligt så mycket om det här? Ingen kände Morro enligt boken. Han var en mystisk resande man. Ändå blir det årets händelse! Tidningarna skriver om det i veckor. Och så börjar de dessutom trakassera mördarens apa (haha). Varför? Det är en apa! Har ingen något bättre att göra än att trakassera en potentiell mördares husdjur!
Karaktärerna är ganska ensidiga, men de funkar.
Koskela är en barsk man som får jobbet gjort.
Jorge är den misshandlande pojkvännen.
Ana har personligheten av en öm kvinna.
Den enda personen som ändras är Signor Fedora.
Men igen, det här är ju en ungdomsbok, så det är förlåtligt.
En fråga, skulle inte Sally Jones utvecklat något form av språk bägge kann uttala? Speciellt på båten är ju det viktigt med snabb kommunikation? Sally är ju smart, och har stämband.
Trevliga lässtunder!
-Matti
Kingeling!
SvaraRaderaFörsta delen av “Mördarens apa” har verkat relativt bra, trots att idén en av en en talande apa som huvudperson till en början verkade motbjudande, speciellt då boken inte tillhör kategorin fantasy eller scifi. Jag hoppas på att författaren vid något skede av boken erbjuder en förklaring till varför Sally Jones är så intelligent. Något jag gillar i boken är att den ärhändelserik, trots att tempot dämpas mot slutet av det vi har läst.
Undrar varför Henry Koskela blev dömd för mord trots att det fanns flera vittnen som såg vad som hände. Kanske var det därför han blev dömd, kanske var det inget misstag och Morro blev mördad. En möjlighet är också att Morro inte dog utom lyckades smita. Eller kanske var det Sally Jones som dödade Morro(eller så inte…) Själv tror jag att det finns en orsak till att polisen håller Chiefen arresterad, eftersom det verkar ologiskt att alla vittnen skulle ha vittnat falskt (i det här fallet ignorerar jag faktumet att Sally Jones kunde ha sätt fel vad som hände vid hamnen)
En annan sak som håller mig vaken om nätterna är varför Ana tog apan i sitt hem, kanske är hon bara otroligt vänlig eller så vill hon ha apan som skydd mot Jorge. Eller kanske vill hon använda apan för något annat. Det finns säkert också en orsak för att Ana ännu fortsätter att sälskapa med Jorge trots hur dåligt han behandlar henne.
Något som inte egentligen är märkligt men i varje fall kan väcka diskussion är att Luigi som inte gillar djur låter Sally Jones tillbringa sina dagar i Luigis lägenhet. Kanske vill han bara låta Sally Jones assistera honom i arbetet, kanske finns det något annat syfte.
Trevliga lässtunder!
-Oskar
SvaraRaderaTjingeling!
Jag och ni läser förhoppningsvis boken Mördarens Apa. Boken har enligt mig ännu ett par mysterier som jag inte kunnat svara på: När utspelar sig boken? Vad är Koskelas bakgrund? Vad är Sally Jones bakgrund?
Som vi alla redan borde veta är att boken har utspelat sig till mesta dels i Lissabon, men jag är lite osäker på när. Det nämns ofta att det kör omkring bilar och lastbilar, men kulturen och människorna verkar vara från olika tid. Vad jag menar med det är t.ex.. att man far till hamnen för att handla, och inte till någonslags market och att all affär är inte speciellt professionell. Om man tänker på hur Luigi Fidardos verkstad funkar. Verkstaden har endast två arbetare och butiken verkar inte ha speciellt regelbundna uppehållstider.
Jag tycker att boken har varit ganska förutsebar hittills, fastän jag har också gillat de senaste händelserna i boken så som när Sally Jones har arbetat i verkstaden. Jag tycker att karaktärerna inte har varit speciellt väl ut tänkta. Alla verkar vara så klassiska som alltid brukar användas i andra böcker som brukar vara menade för ungdomar. Vad tycker ni?
Hoppas ni gillat boken!
H. Isak
Hej,
SvaraRaderaJag måste säga att jag är positivt överraskad över det jag läst, antagligen på grund av att mina förväntningar var relativt låga med tanke på att boken är skriven ur en apas synvinkel och att den tydligt är skriven för en yngre läsare.
Jag tycker om författarens sätt att skriva och ÄLSKAR miljön, det gulliga lilla portugisiska hamnkvarteret.
Bilderna stör mig inte värst heller eftersom de inte är särkilt tydliga och ändå lämnar en stor del åt fantasin.
Oskar, jag tror inte att alla vittnena vittnade falskt mot Chiefen utan att de helt enkelt inte såg förtöjningslinan som Morro snubblade över. De trodde helt enkelt att Chiefen skuffade Morro i kanalen och om vi ska vara ärliga så är det ju troligare att det skulle ha gått så än att han skulle ha snubblat, det är iallafall hur jag tolkade händelsen.
Matti, nu när jag tänker på saken så stämmer det att Sally Jones faktiskt inte kan prata men det märkte jag inte när jag läste. Jag tror att de har klarat sig utan att kommunicera eftersom Koskela helt enkelt har gett order och apan följt dem.
Jag tror att ifall hon inte kan prata/sjunga är orsaken varför hon är så förtjust i Anas sång.
Några frågor, varför tar man upp ett så allvarligt ämne som hustrumisshandel i en barnbok? Tror ni att Jorge kommer att återvända, när och varför?
Ivrig att förtsätta läsa!
Myra
Tjoflöjhen!
SvaraRaderaBarnbok? Jag är inte säker på om hurudan bok Mördarens Apa är när jag faktiskt tänker på hur man ska kunna tolka boken. Så som du sa Myra, att ha med hustrumisshandel i en “barnbok” är kanske inte det smartaste draget. Var Mördarens apa från början ens meningen att vara en barnbok eller var boken påväg att bli något helt annat? Ja, för tillfället är jag inte speciellt säker.
Nyligen har jag fyndat ett par ganska självklara meddelanden som har uppkommit i boken. Det känns som om författaren Jakob Wegelius kanske har försökt visa oss hur slavar kanske kände sig under slavhandeln på 1800-talet. Ett exempel är när Sally Jones blir köpt Wilkins av Geoff. Sally Jones trodde ju som de flesta andra på fartyget att Geoff var vän med alla, men det visade sig att han tar hellre makt istället för vänner. Vilket också visar hur människor är oftast om inte alltid själviska och förtjusta i makt.
Myra, jag tror inte att Jorge kommer att återvända, åtminstone ännu. Jag tror så för att han var kanske bara med för att kunna påverka de andra karaktärernas utveckling i handlingen. T.ex. när Jorge försvann efter att han såg Sally Jones blev Ana lyckligare och hon öppnade sig mera för andra vägar i hennes liv, som i det här fallet var musiken. Om Jorge skulle återvända så tror jag att han skulle ha lugnat ner sig. Jag tror nog inte att han vill återvända till sin flickvän som han tror att är en varulv.
Vill du veta några saker som gnider mina kugghjul?
Vem är C.A Thursgood? Och varifrån kommer han?
Vem är Papa Monforte?
Vill läsa mera NU!
H. Isak
Hej!
SvaraRaderaJag läste de första 150 sidor av boken, och håller absolut med om alla era kommentarer och åsikter, och det är svårt för mig att tillägga något som ni inte redan har nämnt.
För det första måste jag säga att jag inte var så ivrig att börja läsa på mördarens apa. Det var säkert de stora bilderna t.ex. i persongalleriet och layouten i allmänhet som fick mig att tycka att boken ganska klart verkar rikta sig till yngre läsare. Samtidigt anser jag att det inte riktigt är meningen att barn skall läsa t.ex. hur Koskela hade “misshandlat morro och sedan kastat den livlöse kroppen i floden”.
Jag störde mig otroligt mycket på baksides texten, för att det kändes som att man försökte desperat få boken att verka som en spännande thriller, vilket den verkligen inte är."En galen och blodtörstig människoapa" motsvarar inte riktigt bokens verklighet.
Medan jag har läst har det dykt upp alltmera saker som jag anser är väldigt ologiska. Jag tycker att det är sjukt irriterande att huvudpersonen är en människo apa som kan både läsa och skriva, men inte kan prata. Det känns som en sak som borde ha kommit fram vid det här laget, och jag kan inte heller förstå hur Sally har pratat med Koskela, och jag tycker precis det samma att det är viktigt på en båt att kunna kommunicera med varandra.
Trevliga lässtunder!
-Karin
(Inlägget hörde till första delen, men hade problem med att lägga upp så det kommer först nu)
Hej!
SvaraRaderaOm jag skall vara ärlig så finns det faktiskt nästan ingenting som jag vill tillägga till det ni (Matti och Oskar) redan har skrivit i era inlägg, de är välskrivna och innehåller allt som jag själv var på väg att nämna men skall nu ändå försöka komma på någonting att skriva.
När jag först fick boken framför mig så var jag väl inte så där jätte glad,den verkade ganska barnslig och tråkig. Jag började läsa ganska motvilligt och med få förhoppningar om att den kommer att vara bra, vilket hittills verkar stämma bra in på mina förväntningar. Handlingen känns ganska enformig, tiden hoppar snabbt framåt och händelserna är förvirrande för det mesta. I början tyckte jag att boken helt klart var skriven för yngre läsare men nu känns det fel att kalla den en “barnbok” då det finns händelser i handlingen (hustrumisshandel t.ex.) som verkligen inte hör hemma i en sådan bok.
En sak som stör mig är varför alla plötsligt så mycket bryr sig om mordet på Morro (det var ju inte så att han var kunglig eller liknande), då det ändå gång på gång upprepas att våld mm. är vanligt i hamnkvarteren, liksom du redan skrev Matti.
Någonting som jag undrar över är varför Sally Jones inte kan tala, jag tycker att det verkar väldigt konstigt med tanke på att hon kan läsa samt skriva så det borde ju vara logiskt att hon även kan prata. När hon nu ändå inte kan det så har hon då alltid haft med sig papper och penna och skrivit ner det hon velat säga till Koskela eller vad? De måste ju ha kommunicerat på något sätt...
Vad tror ni om mordet på Morro, är han död eller ej?
Trevliga lässtunder!
- Alexandra
(Det här inlägget hör till första delen och kommer först nu eftersom att jag hade problem att lägga upp det)
Halloj,
SvaraRaderaJag har nu läst det andra avsnittet ( till s. 307 ) och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Handlingen har börjat gå frammåt igen, efter att ganska länge ha handlat mest om Anas sångkarriär och Elisa Gomes gravskötsel.
Hur Sally Jones har tänkt hitta Alphonse Morro har jag dock ingen aning om. Med tanke på hur många hamnar det finns i Indien och att apan fortfarande inte pratar.
Tror ni att hon kommer att hitta Morro eller kommer hon att dras in i något helt annat? Ifall att hon hittar Morro kommer dom då att bli budsförvanter eller svurna fiender?
Som jag tolkar det är C.A Thursgud endast en girig engelsk affärsman, medan den sliskiga Mr Wilkins är den riktiga skurken. Jag förstår inte hur han tillbringade en hel vecka i sin hytt utan att ägna en enda tanke åt kamelen, vilket inte riktigt går ihop med hur om sig och kring sig han var med kamelen till en början.
Papa Monforte, vapensmugglare eller biskop jag vet inte riktigt vad jag ska tro men han ger mig kalla kårar och jag tror minsann att han kommer att dyka upp på nytt, kanske i Indien när vi minst anar det eller då Sally Jones återvänder till Lissabon ( om hon gör det ).
Trevliga lässtunder!!
Myra
Hej igen!
SvaraRaderaJag tycker inte att boken blivit intressantare, men det har börjat hända mycket mera nu. Händelseförloppet är bra eftersom det händer något hela tiden och man inte kan förutse vad som kommer att hända till nästa.
Jag började fundera på vad Signor Fidardo egentligen har för avsikter. Han slog ner alla förslag och förhoppningar när det visade sig att Morro kanske är vid liv. Kanske vill han behålla Sally Jones och tror att hon reser iväg om Koskela släpps fri, eller något liknande. Ifall det inte är så, är han väldigt pessimistisk. Vad tror ni om honom?
Myra och Isak, jag håller med om att den har ganska tunga teman. Det tycker ändå inte att det är en “barnbok” direkt. Den verkar vara mer riktad åt 11 till 13-åringar och i den åldern kan man redan förstå en hel del. Händelserna kring temat är inte så skrämmande skrivna, utan de är mera skrivna för att lära ut att det är fel.
Trevlig läsning!
// Julie
Tjoflöjt!
SvaraRaderaNu har jag läst andra delen av “Mördarens apa”. Händelserna har ökat och det har kommit mycket nya karraktärer att hålla reda på i handlingen, vilket jag gillar. Trots detta tycker jag att boken är ganska uttråkande och största delen av händelserna verkar onödiga och obetydliga. Något jag undrar över är, varför Sally Jones blir anställd av alla? Varför bryr sig alla? Det verkar ologiskt att någon skulle anställa en okänd gorilla som inte kan prata. Dessutom är det konstigt att någon på “Song of Limeric” skulle vilja bli av med Sally Jones. Vad har han gjort åt någon? Varför bryr sig någon?
Jag tycker att det är aningen SKUMT att Signor Fidardo först vägrar att bygga ett pianodragspel åt en världskänd artist som erbjuder honom en stor belöning. Dessutom förolämpar han artisten med att säga att hans instrument bara passar till populärmusik. Vad är det på fel på Fidardo?
Myra, sant jag hade glömt bort faktumet att Morro snubblade på en lina och vad som hände inte var självklart för åskådare. Jag håller också med dig att miljön är bland det bästa i boken.
-Trevliga lässtunder!
-Oskar
Tjoflöjt!
SvaraRaderaNu har jag läst andra delen av “Mördarens apa”. Händelserna har ökat och det har kommit mycket nya karraktärer att hålla reda på i handlingen, vilket jag gillar. Trots detta tycker jag att boken är ganska uttråkande och största delen av händelserna verkar onödiga och obetydliga. Något jag undrar över är, varför Sally Jones blir anställd av alla? Varför bryr sig alla? Det verkar ologiskt att någon skulle anställa en okänd gorilla som inte kan prata. Dessutom är det konstigt att någon på “Song of Limeric” skulle vilja bli av med Sally Jones. Vad har han gjort åt någon? Varför bryr sig någon?
Jag tycker att det är aningen SKUMT att Signor Fidardo först vägrar att bygga ett pianodragspel åt en världskänd artist som erbjuder honom en stor belöning. Dessutom förolämpar han artisten med att säga att hans instrument bara passar till populärmusik. Vad är det på fel på Fidardo?
Myra, sant jag hade glömt bort faktumet att Morro snubblade på en lina och vad som hände inte var självklart för åskådare. Jag håller också med dig att miljön är bland det bästa i boken.
-Trevliga lässtunder!
-Oskar
Hej igen!
SvaraRaderaTill att börja med vill jag ta och kommentera det du Karin skrev om baksides texten. Jag håller absolut med om det du säger och texten känns lite desperat, som om att författaren med våld måste få boken att verka mera spännande än vad den verkligen är.
Men nu åter till avsnittet som vi alla just har läst. Jag måste erkänna att jag får ta tillbaka en del av det jag sa/tyckte om boken i mitt förra inlägg, om att den är barnslig, trög osv. Jag säger inte att den på något sätt är min favorit bok men den har blivit mycket bättre och till och med jag som började läsa den så motvilligt, läser den ganska så ivrigt nu. Handlingen har blivit mycket mer spännande och lättare att greppa och är dessutom inte så förutsägbar längre, vilket jag gillar.
Då brevet med pengar till Elisa Gomes grav kom från någon okänd person, så tänkte jag JES äntligen börjar det hända någonting. Dock väckte detta avsnitt en del frågor och tro det eller ej så väntar jag på att fortsätta läsa. Som du Myra redan kommenterade så är det någonting skumt med Papa Monforte, jag skulle inte bli förvånad om handlingen kommer att ta en oväntad vändning pga. honom.
Varför gör polisen ingenting åt brevet med pengarna då Ana visar det för dem?
Vem tror ni att skickade brevet/breven och vad tycker ni om att Sally for iväg till Indien, lönlöst eller lönsamt?
Vem är Canson?
Väntar på att fortsätta läsa.
Alexandra
Hej igen!
SvaraRaderaEfter att ha läst ungefär hälften av del 2 är jag lite positivare inställd gentemot boken. Det är ännu mycket oklart hur länge tid det går, men iallafall händer det mera.
Isak, Papa Monforte är nog en person som även jag har funderat över. Jag tycker att boken tog en intressant vändning när Sally Jones såg Papa Monforte på Anas konsert. Jag fick genast den känslan att det inte är det sista man kom att se av honom, och alldeles rätt hade jag. Det var helt smart av författaren att göra Papa Monforte till en så mäktig man som biskop och som på det sättet kunde bestämma att Sally Jones skulle föras till ett zoo. Boken blev genast mycket mer spännande när det började hända något.
Jag tycker att det hela gick lite väl snabbt efter att Luigi hade talat med Papa Monforte till att Sally Jones blev efterlyst i hela staden.
Det är jätte konstigt att Jorge inte har återvänt. Hur skulle han ha kunnat undvika att se eller höra om Anas sång och framgång, och på det sättet ha fått veta att hon inte är en varulv? Jag tror nog inte att Ana skulle ta honom tillbaka om han skulle dyka upp, men ändo verkar Jorge vara just en sådan person som uppenbarar sig för att försöka ta del av Anas framgång som “den kärleksfulla pojkvännen”.
Jag tyckte jätte mycket om fabulous Forzini som person. En världskänd artist som ändå har fötterna på jorden och sätter sitt hjärta och sin själ i musiken. Jag tror att signor Fidardo inte ville bygga dragspelet åt Forzini för att de kanske har lite tävling mellan dem för att de är landsmän och gamla bekanta? jag kan nog ha fel men ett sånt intryck fick jag ändå när jag läste, och det var ju bra att Signor Fidardo till slut byggde dragspelet åt honom iallafall.
Angående båtresan till Indien, tycker jag att det var spännande med att nån i början försökte göra Sally Jones illa, och först, när kapten Anderson sparkade Paddy o´connor från båten, var jag inte det minsta förvånad. Men sedan när det visade sig att Geoff hade sålt Sally till direktör Thurnsgood, blev jag med en massa frågor. Tror ni att det i själva verket var Geoff som försökte skada Sally Jones på båten? Eller är Geoff påriktigt vänlig och direktör Thurnsgoods erbjudande var bara för bra för att tacka nej till?
Mr. Wilkins är en otroligt irriterande person, vilket säkert är författarens mening. Som du sa Myra, var det konstigt hur han stängde in sig i en vecka utan att bry sig om kamelen.
Karin
Heissan!
SvaraRaderaJag tycker att det börjar kännas som om boken avrundar och slutar fast det fortfarande är rätt så mycket kvar, t.ex att Sally och Ana återförenas.
Först så ogillade jag maharadjan och hans sätt att styra och leva, inte för att jag precis kan säga att jag älskar honom nu med jag tycker SÅ synd om honom!
Både Sally och Ana vill lämna honom.
Jag tror att Sally är den ända han kan slappna av med, som han inte behöver hota och eftersom hon inte är inställsam mot honom som resten av hovet. Sally möjligör ju också hans favoritsysselsättning, flygningen.
Dessutom tror jag att maharadjan kände att han behövde försäkra sig om att hans kammaradjutant skulle stanna hos honom och mest därför beställde det nya flygplanet, synd att det inte fungerade.
Jag blev lite besviken över att Morro kom undan med ett hårsmån, de var så nära att få fast honom. Typiskt att hela resan till Indien varit i onödan.
Jag undrar om Sally kommer lyckas smita och följa med Ana eller om hon tvingas stanna i Bhapur? Tror ni att maharadjan möjligen skulle vilja följa med dem?
Oskar, jag håller med dig att det finns underligt många goda människor som vill hjälpa människoapan, men jag tror att den stor del också endast ser Sally Jones som gratis arbetskraft.
Inleder sista delen nu!
Myra
Tjingeling,
SvaraRaderaNu är avsnitt 3 läst och jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om boken. Jo okej den har blivit bättre och mer spännande/intressant MEN ändå finns det händelser som bara är förvirrande och inte kan beskrivas på annat sätt än med ett ord, VAD!?. Ett exempel på en sådan händelse är då maharadjans flygplan krashade och det ända som hände vad att planet tog skada och piloten från England bröt tummen. Hur i hela fridens namn kan man a) överleva en flygplanskrash och b) bryta tummen när ett plan störtar, skulle det inte vara mer logiskt att bryta benet eller liknande om man nu överlever?
En annan sak som är konstigt är hur det går ihop att England har en kung men samtidigt så kör maharadjan omkring i sportbilar, är det någon som har förstått under vilken tidsperiod boken utspelar sig?
Maji Sahiba, maharadjans mamma är en person som jag på något sätt gillar. Hon verkar vara klok, bestämd, varm och en person som skulle kunna styra Bhapur mycket vettigare än hennes son.
Tror ni att Ana kommer att få ta med sig Sally Jones hem till Lissabon?
Trevliga lässtunder!
-Alexandra
Hejsan!
SvaraRaderaI det tredje avsnittet har det hänt ganska mycket olika saker, varav vissa ganska onödiga. Till exempel schackspelandet mot ministrarna kändes onaturligt att ha med.
Jag gillade mest beskrivningarna av maharadjans palats, men själva maharadjan tycker jag att är en hemsk person. Han verkar väldigt självupptagen och det är nästan otroligt hur lite han bryr sig om sina undersåtar.
En sak som jag lagt märke till är frasen “det lärde jag mig senare”. Flera gånger har något berättats, men sedan säger Sally Jones att hon lärde sig det senare. Som exempel kan jag nämna på sidan 327 där det står “Senare lärde jag mig att detta var Durbarsalen”. När då? Det kommer aldrig fram och det stör mig lite.
Vad tycker ni om att maharadjan ville gifta sig med Ana? Jag tyckte det var ganska förutsägbart, så som Ana och hennes röst beskrivits tidigare! Jag skulle gärna höra henne sjunga om det gick.
Jag håller helt med dig Karin om att Mr Wilkins är irriterande, man får lust att smälla honom på huvudet. Jag tycker att ändå att han är bland de bästa karaktärerna i boken!
Jag tror att Geoff var en ganska opålitlig och falsk person, som man aldrig kan vara riktig säker var man har.
Julie
Tjenixen!
SvaraRaderaSå har en annan vecka kommit och gått, solen har stigit och sjunkit och här är jag än igen och skriver utan att något ändrats. Varken i mitt ensidiga liv eller i bokens tredje del.
Det första som jag vill nämna är en välkommen ändring till miljön. Efter halva boken började den smutsiga portugisiska hamnen bli lite väl tråkig. Välkommen Indien! Det är också trevligt med nya karaktärer. Nå till en del i alla fall. Maharadjan är något intressant i alla fall, han är ganska underhållande. Men de andra? Maji Sahiba? Kommer ni ens ihåg henne? Hon som Sally skulle spionera på, hur gick det med hennes karaktär? Och Ayeshi Narayana? Hon kom och for, vilket det samma kan sägas om de andra nya karaktärerna.
Men det som ganska gnagar mig allra mest är hur, om man riktigt tänker, så hände ingenting av viktighet. Det går att se om man säger det så här. Sally kom till Indien sökandes efter Morro, fick veta att Morro var i Portugal, och for rakt tillbaka! Man kunde, i teorin, klippa bort hela denhär delen, och inget skulle ändras! Inget! Man fick inte lära sig något mera om Morro. Inga karaktärer eller problem från förr utvecklades. Man fick veta ingenting nytt! Det här skulle inte vara ett problem om det är en äventyrsbok, vilket jag ofta tycker att den nästan är, men varför kallar boken sigsjälv då för en deckare! Läs bara baksidan för att förstå det här! Den försöker desperat vara en deckare, att den kastar in massor med mysterier och onödiga “plottwists”. Som det här med att hovmarskalken saboterade planet. Oj nej! Inte honom som jag brydde mig så mycket om…
Och så kommer vi till höjdpunkten! Två obligatoriska frågor!!!
Kommer några av dessa nya karaktärer att komma tillbaka? Eller är de lika ytliga som jag befarar?
Både på båten och nu i palatset skvallrar inte Sally Jones. Enligt henne så uppskattar man inte folk som skvallrar. Nå, okej. Men om samma person försöker MÖRDA dig är det mycket, mycket dumt att inte säga till någon. Den här personen kan ju vara farlig åt alla. Det är ju rent av själviskt att inte berätta.
Ha det bra, dö inte!
-Matti
Tjenixen!
SvaraRaderaVi har redan fått det ganska klart med att boken inte är en barnbok. När jag läste vidare så märkte jag att författaren kanske tar upp kritiska saker i världen för att lära ungdomar. Det låter nog lite väl långsökt, men det kan hända att det är vad Jakob Wegelius ville göra från början enda. Ett exempel är kanske hur mycket det maharadjan visas när han använder en massa pengar och endast tänker på sitt eget bästa. Det ger en blid av att mahardjan är en slags diktator. Han själv jobbar ju inte alls. Jag är nog inte alls säker på om författaren faktiskt ville lära ut något speciellt.
Vad är bokens budskap. Man brukar oftast få veta svaret i slutet av boken men jag är nyfiken åt vilket håll boken kommer att åka nu. Det är ju inte alls säkert att Sally Jones lyckas fly tillbaka till Lissabon. Fastän Sally Jones skulle rymma, så hur skulle berättelsen fortsätta?
Med det menar jag hur boken ska utspela sig för att boken skulle kunna ha ett bra budskap i slutet. Hittills har jag inte hittat något tydligt budskap i boken. Vad tycker ni?
Något som har stört mig jättemycket är hur mordet på Morro alltid då och då helt glöms bort. Det blir nog ganska enformigt om det bara skrivs om hur Sally Jones tänker på Morro, men om det nu är så viktigt för henne att fara hela vägen till Indien för att kanske hitta en person så att då och då bara glömma bort allt om honom verkar lite overkligt. Om jag själv skulle ha varit i Sally Jones position skulle jag ha rymt så snabbt flygplanet anlände. Men det kanske bara är jag. Jag förstår nog också varför hon inte rymde, men som människa skulle jag själv aldrig ha kunnat ta pressen av att kunna bli satt i bur när som helst. Hon är ju en gorilla så de finns nog en ganska stor skillnad, men jag tror att hon skulle ha kunnat bli räddare t.o.m än jag själv. Nå, det är väl bra att blanda i lite orealistiska saker i en tråkig bok, eller hur?
Lässtunder är trevliga!
H. Isak
Hej!
SvaraRaderaFör mig är det väldigt svårt att leva mig in i boken av två orsaker. För det första är det svårt att tänka sig huvudpersonen som en apa, eftersom allting är berättat i jag-form och det bra skulle kunna vara en människa. För det andra vet jag inget om Sally Jones bakgrund, sådant som jag skulle veta ifall jag läst den första boken. Eftersom det är en fristående fortsättning klarar man sig nog, men det finns många obesvarade frågor.
Jag håller helt med Matti om uppståndelsen kring “mordet”. Det fanns ingen orsak till att det blev så stort. En annan sak som irriterar mig är hur scenen var skriven. Det kändes mera som ett nyhetsreportage än en vändpunkt i en roman.
Vad tyckte ni om tiden boken? Jag hade svårt att greppa hur snabbt tiden gick, plötsligt var det månader sedan händelsen skett. Till exempel på sidan 147, står det att det tog några månader för Ana att komma över Jorge, men annars var det inget som tydde på att tiden gått alls.
Annars är språket i boken helt bra, men passar bättre till yngre personer och sådana som inte läser så mycket.
Ha det trevligt med läsningen!
// Julie
(Första avsnittet)
Morsning korsning!
SvaraRaderaNu har jag läst tredje delen av “Mördarens Apa”. Boken verkade till en början tolerabel. Jag har märkt att hur långt jag läser i boken är direkt proportionellt till hur mycket avsky jag har mot boken. Jag gillar inte att största delen av händelserna verkar obetydliga.
-Läs detta i en sarkastisk ton: Wow apan kan spela schack. Jag vet inte hur Jakob Wegelnius har lyckats förstöra spänningen i allt Sally Jones kan. Jag gillar inte heller att många karaktärer som man först tror att spelar en stor roll i boken helt försvinner och inte mera talas om. Trots allt spelar detta ingen större roll eftersom jag inte har något känslomässigt band till någon av karaktärerna vilket är väldigt sälsynt. Kort sagt jag skulle inte bry mig ett dugg ifall Sally Jones skulle försvinna från denna värld.
Jag skulle troligen uppskatta boken om den skulle vara skriven i en humoristisk ton (eller på skämt), men nej så är den faktiskt inte skriven. Hur kan man möjligen skriva en seriös roman med ett så löjligt tema. Sättet att skriva är helt enkelt oacceptabelt, du väljer antingen ett oseriöst tema och skriver boken i oseriöst. Andra alternativet är att skriva en bok med ett seriöst tema på ett seriöst sätt. Men vad har vår gode vän Jakob valt att göra, ja han som är en så otroligt orginell man har valt att skriva med ett oseriöst tema på ett seriöst sätt.
Jag förstår att detta är en barn/-ungdomsbok, så det är kanske mera acceptabelt att skriva så. För att upprepa vad alla redan har sagt, varför tar man upp så seriösa teman som familjevåld och människohandel i en barnbok.
Trots allt tycker jag att läsa dåliga böcker ge en bra uppfattning om hur man INTE ska skriva en bok.
Vad tycker ni?
En fråga för er alla: För hur gamla tror ni att boken är skriven?
Hur tror ni att boken slutar?
Trevliga lässtunder…
-Oskar
Klingeliklang!
SvaraRaderaDå har det blivit dags än en gång, hoppeligen för sista gången. Jag har nu läst klart mördarens apa, och det enda jag tänker är att “Jahas. Det var väl det då.” I sista delen så blev jag bara frustrerad istället för att leva in mig i bokens upplösning. Det här beror på ett saker.
Mitt absolut största problem med slutet var hur “fallet” löstes. Istället för att huvudkaraktärerna samlar ihop all fakta och lyckas komma fram till svaret så framskrider ett joker-kort vid namnet Umbelino. Jag menar vad sjutton alltså. Ut ur ingenstans kommer något supergeni fram och löser hela fallet medan han står på huvudet. Istället för att de karaktärer vi lärt oss känna och *host* “älska” *host* stiger upp till utmaningen, överkomma oddsen och slutligen triumfera så glöms de helt bort för många, många sidor. Det känns lat. Som om författaren inte visste hur han skulle sluta boken. Och sämst av allt, Morro måste skriva ett 20, 20!!!! (märk, “20”) sidor långt brev för att den här boken alls skulle bli logisk. Han håller på att dö,och har kraft att skriva 20 sidors brev. Skulle det inte vara bättre med ett ensidas kryptiskt brev som ger mera tips. Istället är hans brev bara en sammanfattning av hela boken. Istället för att respektera läsaren och låta hen tänka själv matar boken hen med silversked. Ingenting blir kvar till fantasin! Absolut allting blir löst! Inte skall deckare fungera såhär. Inte skall böcker över huvudtaget fungera såhär. Buu!
Jag skulle kunna fortsätta om det här i flera sidor, men vad är poängen? Jag antar att jag fortfarande kunde nämna att boken skulle kanske ha varit bättre om den slutade då Sally kramade Chiefen.
Så vad, är den här boken förfärlig? Nej, inte alls.
Jag har varit mycket kritisk, men man måste ju ta i iakttagande att den här boken är för yngre människor. Den är menad som en sort av övergångsbok mellan barn och ungdomsböcker. Och som en bok för ca 10 åringar så är den riktigt bra. Den är välskriven och lätt att förstå. Bilder som gör att yngre inte tappar bort sig.Och naiva karaktärer.
Men rekommenderar jag den för min ålder?
Nej. Nej. Och åter nej.
Två frågor!
Vad var poängen med hela Indien delen? Inget av vad som hände där kommer med i upplösningen. Var det en idé till en annan bok som författaren tillade till den här?
Den här bokens budskap tycks vara om rasism, och apan som då skulle symbolisera en mörkhyad person för över hundra år sedan. Tänk hur mycket starkare budskapet skulle vara om Sally Jones faktiskt var en vanlig mörkhyad person som växt upp i ett rasistiskt samhälle, och blivit sagd att hon är en apa. Då skulle jag faktiskt respektera boken mycket mer. Är författaren kanske rädd för den kontroversi det skulle starta.
Trevliga lässtunder!!!
-Matti
Tjingelitjang!
SvaraRaderaEfter att jag hade läst sista delen av boken, så hade jag frågor. Jag undrade att varför boken hade så öppet slut. Jag tycker inte om det. Att lämna en bok med en massa frågor? Är det bra? Det tycker inte jag. Jag tycker att det är ett lat sätt att sluta en bok, det är som att författaren inte var säker på att han skulle skriva en fortsättning. Det var som ett medeltal av att sluta en bok, och att sluta en bok som sedan skulle ha en fortsättning. Jag gillar inte det. Vad tycker ni om slutet?
Något jag inte heller gillade var hur boken var före slutet. Själva slutet tycker jag att var väldigt utdraget, tråkigt ock fram för allt mycket förutsebart. Jag visste att slutet skulle vara precis som det var efter att Sally Jones träffade Ana för första gången, och jag är ingen bokanalytiker. För att vara helt ärlig så läser jag nästan aldrig böcker, och jag visste vad som skulle hända. Enligt mig var boken helt enkelt för yngre ungdomar och det var säkert därför jag inte blev tillfredställd. Hela sista delen av boken ledde för tydligt till ett slut. Man visste att Morro skulle hittas, och efter det så fick man veta allt om Morro, men nästan inget om de andra brottslingarna som kommisarie Garretta och Papa Monforte.
Något som störde mig i boken var de onödiga sakerna som hände. Med detta menar jag saker som inte påverkade huvudhandlingen över huvudtaget. Några exempel på detta är dramat med Jorge, Anas hemliga beundrare och nästan allt vad som hände i Indien. Jorge kom aldrig tillbaka och han spelade en väldigt liten roll när han var med i boken, Anas hemliga älskare hade inget att göra med handlingen och hela resan till Indien började bra, men när Sally Jones började flyga med maharadjan och de andra sakerna som hände i palatsetet, så blev det tråkigt och hade inget att göra med att rädda chiefen. Det började först hända något viktigt när Sally Jones kom fram till Cochin.
Om jag skulle sätta ett vitsord för boken skulle det vara 7-. Det är pga det klumpiga sättet hur handlingen framskred och hur boken tydligt inte var menad för ungdomar i 15 års åldern.
Tre nya lässtunder!
H. Isak
Tjenare
SvaraRaderaNu har jag läst sista delen i “mördarens apa”
Slutet är väldigt förutsebart. Chiefen slapp fängelset, huvudkaraktärerna återförenades och alla återvände till det Portugisiska hamnkvarteret. Något som inte var lika förutsebart är att Morro inte var död.
Jag gillar inte att huvudkaraktärerna inte själv uträdde något. En ny karaktär introducerades för att berätta allt åt oss. Jag gillar inte heller att ett tiotals sidor långt brev behövdes, var allting avslöjades. Författaren kunde kanske ha fördelat lösningarna lite jämnare runt om i boken. Men tack bara Jakob att du fick att läsa boken att verka absolut onödigt.
Det verkar väldigt SKUMT att den sista saken den döende Morro gör är att skriva ett enormt långt brev. Jag gillar dock att fixade Morros rykte i slutet av boken eftersom han var den mest intresserande karaktären i boken.
Jag tror att jag redan har förolämpat boken samt vår gode vän Jakob i mitt förra blogginlägg så jag tror inte att det behövs här
Tack och hej!
!REDNUTSSÄL AGILVERT-
-Oskar
Hejsan för sista gången!
SvaraRaderaJag tycker att slutet på boken var förvånansvärt bra, med tanke på tidigare delar. Jag gillade sättet som allting löstes på, det hade antagligen blivit mycket sämre om Sally Jones hade försökt lösa det. Brevet som Morro skrivit kändes ändå ganska klumpigt, det kändes nästan lika fånigt som om huvudpersonen hade vaknat upp och insett att allt bara var en dröm.
I helhet tycker jag att boken är ganska fånig och texten är skriven som en barnbok, trots att den har många teman som inte passar för barn. Det finns mycket onödigt i boken och den kunde ha förkortats ganska rejält.
Jag håller helt med dig Oskar, om boken hade varit skriven i humoristisk ton skulle jag kanske ha tyckt om den.
Jag förstår inte hur boken har fått Augustpriset, är nivån på nya böcker faktiskt så här låg?
Det finns säkert någon som säger “Skriv en bok själv då!”, men jag tror faktiskt att jag kunde ha förbättrat boken på många sätt. Vad hade ni ändrat i boken?
För att avsluta på ett lite mera positivt sätt jag dela med mig min favoritmening i boken.
“Så vitt jag visste brukade varken finländare eller apor ställa frågor i onödan.” s.584
Hejdå!
Julie
Tjenixenknixen,
SvaraRaderaMördarens apa slutläst, har tagit mig genom 618 sidor av ingenting.
Jag anser inte att boken var dålig, men vissa avgörande delar fattades för att den skulle kunna kallas bra. För det första har vi alla upprepade gånger tagit upp de otagliga ovidkommande händelserna och onödiga karaktärerna, för det andra vem avslutar en roman genom ett förklarings brev och låter huvudpersonen sova sig igenom kulmen? Jag bara undrar VEM?! För att inte ens gå in på det självklara slutet och att huvudpersonen är en apa.
Jag tycker att i en bra deckare ska läsaren själv kunna klura ut lösningen, det ska inte behövas ett brev för att förklara allting.
Dock har ju boken hållit samma standard hela tiden, slutet var ju inte sämre än resten av boken.
Det som jag tycker att författaren har lyckats med är vissa av karaktärerna ( de som varit med en längre tid ) t.ex Ana alltså kan man tycka illa om henne? Dock är hon lite för god, inte en realistisk person utan ett helgon helt enkelt.
Maharadjan var definitivt min favorit person i hela boken. Han visar att människor kan ändras, om de blir behandlade med vänlighet, får man vänlighet tillbaka. Desstom tycker jag att han var rolig och tror att han var hyfsat intelligent.
Tack för denhär månaden!
Myra
SvaraRaderaOhoj!
Nu har jag läst den sista delen av “Mördarens apa” och där med läst slut hela boken. Jag vet ärligt talat inte vad jag skall skriva, mina åsikter är väldigt kluvna och vet inte riktigt hur jag skall hitta ord för att kunna formulera mig. Alltså boken är ju inte direkt dålig men ändå så är den långt ifrån bra, kanske det beror på att den är skriven för yngre läsare. Vem vet kanske en 12-åring skulle uppskatta den här boken?
Nu åter till sista delen som vi alla just har läst. Jag blev faktiskt riktigt positivt överraskad hur bra slutet egentligen var jämfört med resten av boken, trots att delar av den var en stor flopp, en enda besvikelse. Wegelius skulle ha kunnat göra vissa saker så otroligt mycket bättre och det känns som om att största delen av bokens innehåll är utdragna, onödiga sidospår som sist och slutligen inte har någonting med huvudpoängen att göra. Som t.ex. detta stycke:
“Han bad att få alla papper som fanns om morden på Alphonse Morro och Elisa Gomes. Med pappren i sin portfölj for han sedan till sitt favoritkafé, A Brasileira, och beställde in en stor kanna kaffe och en korg med pastéis de nata, läckra små smördegsbakelser med vaniljkräm” s. 540
Så otroligt onödigt och utdraget, författaren skulle helt bra ha kunnat skippa denna del och många fler.
Men jaja, i sin helhet var väl boken ändå okej. Jag hade låga förväntningar då jag började läsa boken men den blev bättre ju närmare slutet man kom men det finns ändå faktorer som gör att vitsordet för boken blir ganska lågt, 7 ½.
Precis som Myra tyckte så är även min favorit person maharadjan, men sist och slutligen hamnar Sally också högt upp på listan av favoriter.
Tack och hej!
-Alexandra
Del 4
SvaraRaderaHej på er! Efter flera veckor är jag mer än färdig att lägga boken på hyllan och fortsätta med mitt liv som faktiskt inte har påverkats desvärre av mördarens apa.
När jag nu funderar på helheten har jag svårt att börja någonstans. För det första vad är Mördarens apa för en titel på boken? Det hade inget att göra med bokens handling, förutom att någon hade kallat Sally Jones för “mördarens apa” i början av boken. Det var en så liten händelse i början av boken att jag hade nästan helt glömt bort det.
Slutet var, som många redan har sagt, en besvikelse. Huvudpersonerna löser ingenting, utan en utomstående stiger fram och fixar allt. Det känns ologiskt att han så enkelt sätter ihop alla lösa trådar även om han inte känner varken Morro eller någon av de andra involverade i mysteriet. Dock behandlar man inspektör Umbelino som han skulle ha varit med hela boken. “Han gick till sitt favoritkafe och beställde bakelser och kaffe” Okej? Vi vet ingenting om denne person, hans bakgrund, karaktär eller egenskaper och plötsligt är det viktigt vad han äter medan han läser mordrapporter?
En annan sak som blev lite hängande i luften var hela grejen med “anarkisterna” och “hemliga organisationerna”. Det förklarades mycket lite om vapentransporten som startade allt elände, och dessutom kom det fram i brevet en massa nya “skurkar” som på något sätt hörde ihop med morros död.
Som tidigare har nämnts irriterade mig mest vissa händleser och personer som inte hade någon som helst betydelse för handlingen. Tex. Anas hemliga beundrare. varför var han med? I mitten av boken kanske det framhävde att Ana var så känd att hon hade hemliga beundrare, men i slutet av boken hade denne “Canson” ingenting med mysteriet att göra.
Bara negativa saker skall jag inte skriva om. Som många andra älskade jag verkligen miljön i hamnstaden i Portugal. Miljöbeskrivningarna var inte de bästa jag har läst, men eftersom jag själv har varit i Lissabon kan jag säga att jag nästan kände igen mig på vissa ställen. Trånga gator, barer fulla av glada människor, de gula spårvagnarna och den lugna stämningen om nätterna. Jag märkte att han verkligen kände till området och hade gjort lite forskning om saken.
Tack för ett trevligt lässällskap!
karin